15 november 2010
Hej!
Idag har varit en riktig seg dag! Inte alls mått bra (hoppas inte jag börjar bli sjuk) & sjukt trött har jag varit med. Kom iaf upp i tid & var på första lektionen. Men kände det under hela lektionen att jag höll på & svimma. Så efter lucnh gick jag & la mig en stund. När tredje lektionen började så väckte davve mig, så var med på den iaf. Men kändes inte så lönt satt & titta på unga & bortskämda, på menorstiden? Va fan har det med mentorstid att göra aja! Sen när vi väl slutat blev det vila & sen mat med Aina. För en gångskull åt jag hyfsat mycket :P Sen har jag bara legat i sängen & latat mig. Vill sova, men får så snällt hålla mig vaken ett par timmar nu ;O Annars kommer jag bara vakna inatt! Men men jag hittar väl på något att göra.
För övrigt, så är det 5 år sen min farbror dog idag. Det känns väl sådär :/ Är ganska jobbigt, men det har ju gått ett tag så. Men när han väl dog, så försökte jag bara rycka på axlarna & förtränga det. Jag trodde på ett sätt, trodde han dog så & massa. Jag frågade aldrig ngn om något, försökte att inte tänka på det. Åkte aldrig upp på begravningen, det hade jag aldrig orkat. Kanske låter själviskt, men jag hade inte haft ngt stöd eller ngt & mamma kunde inte följa med :/ Jag tror jag tog det rätt hårt för han var alltid som en pappa för mig & fanns där under hela min uppväxt, vilket inte min pappa då gjorde. Sen ca 2-3 år efter det hände började min farmor prata med mig om det. Hon förklarade vad som hade hänt & hur allt låg till. Då började jag tänka, börja förstå. Tror inte det var förens riktig då jag började förstå att han verkligen riktig var borta & då började jag bearbeta sorgen. Jag hade försökt förtränga allt om det så länge som möjligt & sen kom allt tillbaka. Men jag hade min mamma vid min sida & min farmor så jag hade folk jag kunde prata med. & jag kan säga det att det är mycket lättare att prata om honom med mina kusiner & andra än att bara förtränga det istället! Så det är klart att jag kan tänka på honom nu & prata med honom. Men tycker ändå det är jobbigt med dessa dagar. Jag önskar så gärna att jag kunde få träffa honom igen, att han kunde vara här med oss nu. Men han har det bra där han är nu & vi ses igen :) Jag saknar & älskar dig Andreas! <3
