Varför

ska jag alltid sitta uppe hela nättern vid datorn & göra absolut ingeting när jag egentligen borde sova? Nu är klockan 02.06 & jag borde ha sovit för länge länge sen, men istället sitter man vid datorn & nördar. Vad är det egentligen som är så kul med att sitta här? Man sitter ju & klagar på att man har tråkigt, så det borde ju ändå inte vara så roligt men ändå så gör man det. Men men nog pratat om den saken, ska väl gå & lägga mig snart (?).

Men ja, ni kan ju själva lista ut vad jag har gjort dom senaste timmarna. Mm, just det suttit här som vanligt. Inte har jag gjort något vettig heller, bara kollat runder en massa & pratat med folk på msn. Sen facebook med, alltid den sidan upp alltid! Det får ändras på det allt. Nu ska jag iaf kolla runder lita om det finns något ledigt jobb & sen ska jag sova. Haha, där kom sen igen :P Nej men då ska jag verkligen sova! För kommer mamma & syster imorgon blir det på eftermiddagen & jag ska hinna städa undan innan.




Aja, nu till helt andra saker titta igenom bilder precis & hittade dessa 2:


Älskade bästa vän! <3



Så därför hade jag faktiskt tänkt att ägna ett litet inlägg åt honom! Skönt & skriva av sig med. Jag har ju bloggen för min egenskull, eller? :O Har ju skrivit något om han innan tror jag, så då kan jag skriva vad som hände + att jag får skriva lite :) Jag älskar & skriva egentligen men kommer aldrig på vad jag ska skriva därför händer inte det så ofta.

Men i alla fall för ungefär en 4 år sen träffade jag denna underbara människa & det slutade med en 3 år lång vänskap. Det första året umgicks vi mest för att vi hade gemensamma vänner. Men det hela slutade med att vi lärde känna varandra mer & mer, vänskapen blev starkare & starkare & vips så var vi helt plötsligt jättebra vänner :) Det finns nog bara ett sätt att beskriva honom & det är underbar! En kille med många vänner & han ställde alltid upp för alla. Ringde du han mitt i natten, så svara han direkt & hjälpte dig med det du behövde. Han gjorde verkligen allt för sina vänner. Glad var han i princip hela tiden med & ett leende på läpparna oftast. Spred glädje i hela Höör & försökte "hålla ihop alla". För när vi blev äldre splittrades vi som umgåtts innan, många blev ovänner, det blev mycket skitsnack, börja umgås med andra m.m. Men Rickard var det & skulle "hålla ihop oss". En liten nattmänniska var det allt med. Vet att man brukade få sms sisådär runt en 3-4 på morgonen (på den tiden jag gick & la mig i tid) eller så ringde han & då var du allt tvungen & va vaken för antingen skulle du hem till han & titta film eller så stod han utanför en & ville röka. Smsen var alltid dom samma med: " Hej, vad gör du & varför?" Nu stanna min hjärna igen & jag vet inte alls vad jag ska skriva mer :O Men ja man kan väl beskriva honom som, glad, snäll, underbar, en kille som ställde upp för alla i vått & torrt! & söt vad han med lilla Rele! <3

 Men i alla fall sen en kväll när vi var på fest hos Steffi, hände det som ingen trodde skulle hända. Jag minns den dagen nått så oehört & alla detaljer. Det är en kväll jag aldrig glömmer. Jag såg att Steffi var ledsen & gick fram & skulle trösta henne. När jag frågar vad är det som hänt får jag bara ur henne: "inte här". Så vi beger oss mot toan där hon sätter sig ner & tittar mig i ögonen "Rele är död". Jag trodde jag skulle svimma på kuppen, tänkte det att nej detta är bara ett sjukt skämt, men nej helt seriös var hon! Jag gick ut & satte mig med mina klasskompisar där jag satt ett bra tag! Tankarna bara snurrade & snurrade, men jag beslöt mig att stanna kvar. Det kom & gick folk hela tiden, men det var som att man inte märkte det. Efter ett tag begav jag mig hem med en klasskompis för att sova, men inte blev det mycket sömn den natten. Den 4 oktober 2008 var en dag som ingen i Höör skulle komma nu, så här tidigt! Helt plötsligt så var det alldeles tomt, ingen som kom i full fräs med bilen i preemrondellen, inga sms, ingenting & allting märktes så tydligt med. Vi umgicks ju några st fortfarande, men det var alltid någon som fattades.

Detta var en svår tid för dom flesta som bodde i Höör, med tanke på att nästan alla kände eller visste vem Rele var. Jag själv gick inte i skolan eller något, utan bara låg hemma hela dagarna. Men som tur var ändrades det ganska snabbt med tanke på att vi var så många som gick igenom det så stöttade alla varandra.

Begravning var det värsta jag varit med om. Jag var nära på att inte alls gå dit, vem vill gå på sin bästa väns begravning. Men jag gick dit & det var en fin begravning & hela kyrkan var full med folk. Idag är jag glad att jag gcik dit & jag vet om att jag hade ångrat mig om jag inte hade gått dit!


Jag har nog hur många minnen som helt med honom, men det bästa minnet är helt klart min 18-årsdag. Jag hade haft fest på lördagen för fyllde år på söndagen. Men själva söndagen i sig var mindre roligt. Det var bråk, tjafs & allt! Det hela slutade med att en Rele kom & hämta mig i sällskap av en Elina & Fanny! Det var nog den bästa födelsedagen jag någonsin haft. Vi var ute & körde, Elina körde bil, vi va hemma hos Rele & mycket mer. Det var bara skratt & leenden den dagen & jag hade inte kunnat haft en bättre dag. Men som sagt han ställde alltid upp för sina vänner. Men ja jag kan ju inte dela med mig av alla minnena här, för då blir det alldeles för mycket & skriva :)


Idag har det gått 1 år & 7 månader, det känns fortfarande men det är väl lite "lättare" nu. Vi pratar ofta om honom & det funkar utan några problem. Visst det är fortfarande tomt & det kommer alltid vara något som saknas i Höör. På så sätt kan det va skönt att inte bo kvar där. Men tiden går & man lär sig & leva med det. Men sakna honom det kommer jag alltid att göra & jag önskat att man hade kunnat träffa honom en sista gång. Jag hade så mycket med skolan under den tiden att vi knappt han umgås. I vanliga fall träffades vi minst en 3-4 gånger i veckan, men så var det inte nu. Jag kan säga det att det går inte en dag utan att jag tänker på honom, & undrar hur han har det nu. Men förhoppningsvis har han det bra & det förtjänar han. Nu är det hans tur att få må bra & lte lung & ro! Vila i frid Rickard Carlsson 1989022-200801004. En person som alltid kommer finnas i våra hjärtan!
Jag älskar dig bästa vän! <3


Jaha, det blev väääldigt mycket skrivet där ja! Trodde inte jag skulle skriva så mycket & vet inte varför jag skrev allt det där. Men det är skönt att få skriva av sig ibland & detta är något som jag kan skriva i min blogg. Jag är inte rädd för att berätta för folk vad som har hänt eller så.  Men ja nu blir det nog att jag ska sova för det börjar bl sent. Slänger upp 2 lämkar med, den ena är Reles sida på tillminneav & den andra en film på Youtube som våran vän Jasse har gjort till minne av honom! :)



http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=647


http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3DXdWT3z-MYts&h=d9766



Love/T


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0